Svit för kör
Jag har tonsatt 3 dikter av författaren Lars Lunell. Verken är skrivna i en någorlunda romantisk stil och extra möda har lagts på att göra musiken tillgänglig för flera olika nivåer av ensembler. Det är skrivet i 4 eller 6 stämmor eftersom hur musiken utvecklas och samtlig musik är skriven efter dom traditionella konventionerna etablerade inom den fyrstämmigasatsen. Att sjunga alla tre dikter tar total 20-22 minuter.
Lars Lunell 1858 föddes den svenska författaren Lars Lunell i Malung, han levde majoriteten av sitt liv i Gagnef där han var lärare på folkskolan. Han njöt av en viss framgång, bland annat med hans dikt “Vid siljan är mitt hem” som blev tonsatt och blev en stor hit bland nybyggarna i USA och hans brevväxling med Selma Lagerlöf finns att läsa på kungliga biblioteket i Stockholm.
Jag hade ett stort begär att skriva musik för kör, men vad ska man välja för text att tonsätta? Då kom jag genast att tänka på Lars Lunell, en av mina förfäder i direkt led fyra generationer bak. En förfäder som jag till och med hittar i mitt mellannamn, vilket är Lars.
Drifvornas fånge
Drifvornas fånge är en dikt skriven 1881 om en man som är fast i en dal under snöns och kylans hjärtlösa förtryck. Han suckar och klagar, "Har solen mig glömt? Har sunnan ej hittat till dalen?”. Det kan vara så att det finns en koppling till det första av dom tre katastrofala nödåren 1867-1869 vilket såg en otroligt mängd snö aldrig sedd förut, där dom första minusgraderna kom så tidigt som Juli.
“Jag längtar från mörkret till ljus och till sång” slutar en av stroferna. Det är detta svenska vemod, men också hopp om att saker kan bli bättre som jag försökt fånga i min tonsättning.
Stycket använder traditionell harmonik i moll med inslag av med färgglada ackord i viktiga höjdpunkter i stycket.
Karins blommor
“Han egde ej fränder, han egde ej huld,
Så ensam i världen han var.
En blomma han älskat långt mera än guld,
Den blomman i hjärtat han bar.”
En dikt med en stark tragisk ton. Vår huvudkaraktär, “ynglingen”, är bortglömd av samtliga i världen. “Från blommor och sol blef han gömd.” Inte ens modernatur kunde nå honom.
Tillslut börjar det växa blommor på hans grav “Fast ingen en blomma der sått”. Det är då “Karin”, som förmodligen är en nära och kära till ynglingen som avlider efter honom som blir begraven. Dikten slutar med en hoppfull ton att nu vilar dom tillsammans.
“De funnit hvarandra, der ständigt är vår,
Der rosen ej mera skall dö.”
Komponisten Tomas Westholm
-
Totalt tar det ungefär 20-22 minuter att sjunga. Min rekommendation är en kör på minst 32 sångare som kan delas upp i Sopran I - II, alt, tenor, bariton och bas
-
Kontakta mig på min email så kan jag svara på alla frågor.
tomaswestholm1@gmail.com
-
Det förekommer en hel del kromatiska och “avancerade” klanger. Men har gjort mitt yttersta att hålla stämföringen inom snäva ramar och följer dom etablerade konventionerna så gott det går.
Med det sagt behöver kören vara på en övre medel där det gärna finns några halv-professionella/utbildade sångare i leden.